Peter Weiss:

Tidigare hade sysslandet med konst, litteratur emellanåt förefallit mig vara ett sätt att vika undan, avskärma sig från de praktiska uppgifterna, precis som andra bemötte kulturens produkter med misstro och ringaktningar. De både böcker som jag nu jämförde visade emellertid tydligt hur olikheterna var beroende av varann, hur de kompletterade varann och inte kunde klara sig utan varandra. Under läsningen av Kafkas bok fjärmade jag mig inte från medvetandet om hur våra dagar förlöpte, från packrummen, montagehallarna, från färden i överfyllda S-banetåg klockan halv fem på morgonen och efter avslutat skift, och det materiella våldet i Neukrantz bok skulle ha varit meningslöst om det inte stått idéer bakom det. […] Då jag läste, då jag undersökte bilder, begav jag mig inte längre in på ett avskilt område, tillgängligt endast för invigda, tvärtom infogades allt som visade sig där i mina dagliga erfarenheter. […] Senare, på Pflugstrasse, hade visionerna upplösts, inget önsketänkande förde ut ur den sociala osäkerheten, det ekonomiska nödläget, den politiska våldtäkten, och inte förrän i september trettiosju började jag begripa att vi vid vårt försök att nå insikter alltid måste bära på våra arbetskamraters stumhet och trötthet också, och att vi förvärvade allt vad vi kom åt även åt dem.