Stockholm, 28 juli 1936

Trotsigt pekar 130 fanor mot den regntunga himlen och trädkronornas sommarprakt utmanas av människornas stigande krona av röda stormdukar och vimplar. Röda fanor över Stockholm ser inte annorlunda ut än röda fanor över Harburg eller Berlin eller okända spanska städer. Nävarna knytes, fanorna reses. Till uppror, till samling och nu – i sorg och saknad. För i Tyskland reses inga röda fanor, utom i minnet. Vad hände med de trotsiga nävarna, var är de spända armarna? Vart de än reses ser röda fanor likadana ut och i Stockholm är det mulet, varken mörkt eller ljust.